12.06.19: Jobb och spring i benen

Jag har börjat jobba på ett nytt ställe. Ibland suger det och ibland är det kul. Jag hatar verkligen att inte förstå hur saker funkar, som om det vore möjligt att jag genast skulle get into the swing of things. Man kan fan inte förvänta sig så mycket av sig själv efter bara några skift.

I måndags jobbade jag kvällsskiftet, så jag kom hem klockan nio. Ofta när jag jobbar går jag in i något slags arbetsläge, vilket innebär att jag har mycket energi och vanligen vill göra någonting när jag kommer hem. Så jag stack på en joggingrunda. När jag bodde i Karis fanns det en perfekt, naturskön runda som jag sprang en del mot slutet av skolåret och jag var inte alls taggad på att fortsätta hemma i Vasa. I utkanten av stan, just där jag bor, finns det knappt några alternativ så jag måste springa samma väg om och om igen. Om jag inte tar cykeln eller bilen någon annanstans, vill säga. Men i måndags sprang jag åt ett annat håll än jag brukar vilket ledde till att jag också sprang längre än jag brukar. Det kändes bra. Häftigt att kroppen vänjer sig, fast jag inte sprungit speciellt länge eller regelbundet. Så nu känner jag mig motiverad att bli bättre och öva på min uthållning och styrka. Hell yeah.

 

12.06.2019 kl. 22:15

II

- När jag sett alla de platser jag vill se.

- När nya resmål fötts av gamla resor.

- När jag gått på alla de omärkta stigar som långsamt växt fram i skogarnas djup.

- När städernas gränder och gator har rullat ut sig inför mig i tiotals år.

 

Då kan jag skriva om livet.

12.06.2019 kl. 22:06

30.05.19: Kladdkaka

Jag brukar tänka att det är fullt normalt att vara lite annorlunda med olika människor. En version av sig själv med familjen. En med en vänskapskrets. En lite annorlunda med en annan. Till en viss grad givetvis. Så länge man inte känner sig låst i en roll. Så länge man ärligt kan säga att man ändå är sig själv.

Någonstans hade jag en frågeställning som jag skulle komma till, men nu förklarade jag mig själv så tydligt att den försvann. Hm.

Men jag tror vad jag skulle konstatera är att det är knepigt det där, i alla fall. Att balansera och inte låta sig själv rinna ner i formen och sedan föras in i ugnen för att stelna.

(I den här metaforen är jag visst en kaka av något slag)

Ibland bara inser jag att "Fan, skorna skaver ju lite! Hur har jag inte märkt det förrän nu? De var ju så snygga..."

Verkligen många olika liknelser på gång här, men det är visserligen en del av vad jag kallar min "core". Min "grundpersonlighet". Den jag verkligen alltid är, oavsett vem jag är med eller hur mycket jag formas eller spelar med. Jag tror det är då jag skulle bli riktigt sjuk, om de gräddade mig så länge att mitt inre stelnar också. Då mår jag inte bra.

Nu förstår jag: Jag är en kladdkaka.

30.05.2019 kl. 22:38

30.05.19: Natthimlen

Hej, vännen.

Idag är jag sjuk. Det kom plötsligt igår kväll. Näsan började rinna och halsen kändes svullen och skadad. Jag har den där besynnerliga huvudvärken som jag brukar få då jag är förkyld. Det känns som att jag bär en krona. Eller en hjälm. Öronen känns svullna också. Jag minns en gång i gymnasiet, tror det var i tvåan, då jag var förkyld en tid och sedan hade lock för öronen i en månad efteråt. Jag var verkligen halvdöv. Fastän förkylningen var borta sedan länge. Underligt det där. Hoppas det inte är fallet den här gången.

Klockan är 22:15 och det är fortfarande ljust ute. Himlen är en vacker ljusblå färg. Jag tror inte du vet det här, men ljusblå är kanske den färgen jag relaterar minst till. Visst kan den vara otroligt vacker, som nu, men aldrig att jag skulle måla mina väggar samma färg. Den är inte jag. Den är min mamma. Den är flera av mina vänner. Den är himlen just i denna stund. Oändligt vacker, lugn och täckt av lätta, grå moln som släpar sig fram.

Det ska regna imorgon bitti innan vi drar iväg.

Igår natt låg jag vaken tills klockan tre. Förkylningen vägrade låta mig vila. Min mens fick ryggen och magen att värka mer än de brukar och efter att ha vridit mig i plågor i några timmar gav jag upp. Tog en värktablett. Mellan midnatt och klockan två var det becksvart i rummet. När jag kikade fram från under täcket vid tretiden hade det redan börjat ljusna.

Sällan är det jag somnar just som den nya dagen vaknar.

30.05.2019 kl. 22:27

I

Pressa ner mina strängar.

Stå på mina tår, krossa min skalle.

Spela mig sönder och samman.

29.05.2019 kl. 19:11

29.05.19: Bern e sen en hund.

Skolan är slut och sedan 10 dagar tillbaka bor jag i ett hem som inte är mitt eget. Med en familj som inte är min egen. Två glada berner sennenhundar. Skolan är slut. Allt är som vanligt, tack och lov.

(Bara så du vet… Bern e sen en hund)

Jag har älskat förut, kommer älska igen.

Har länge, flera år, smugit runt, försökt ha så lite ljud för mig som möjligt när jag går inomhus. När jag orsakat skrammel har det stört mig. Därför tassar jag. Tror jag. Samtidigt tänker jag att det hör ihop med att ta plats - något jag inte varit speciellt intresserad av de senaste åren. Men det ska bli ändring på det nu, har jag bestämt. En hälsosam balans mellan att låta folk se mig och att dra mig tillbaka där ingen hittar mig. Det är så jag kommer växa.

 Du sitter vid ditt piano, jag med en bok. Jag anar en koncentrerad rynka mellan dina ögonbryn.

På senaste tiden har jag även haft en underlig relation till mitt utseende. Delvis vill jag smycka ut mig med smink, allahanda smycken och genomtänkta utstyrslar. Delvis vill jag vara “neutral”. Raka håret och klä mig i jeans och en t-skjorta. När jag nu ser mitt påstådda dilemma framför mig i text, så inser jag ju att det inte är något dilemma egentligen. Men det är tydligt att jag vill ha någon typ av förändring.

 På något vis saknar jag dig mera nu än tiden du var borta.

Jag funderar mycket. Läser mer än vanligt. Tittar ut genom fönster.

 Ta min hand och skaka den.

 Nästintill främlingar, det är vi nu.

 Ta min hand, ikväll känner jag igen. För vi är

 nästintill främlingar i ett rum fyllt av ljus.

Vet inte vad framtiden kommer bjuda på. Den är otydlig. Det känns helt okej. Sommaren blir flyktig har jag på känn, men jag hoppas att jag hittar ro och stunder av vila. Jag har ett nytt sommarjobb och ett flertal små äventyr planerade, så det lär i alla fall bli en sommar att minnas.

Frid.

29.05.2019 kl. 18:30